GAMLA HABERGA BRO – en kulturbro över Kilbyån i Alunda

Text Yngve Jordeby och fotografier från Olands hembygdsgillets tidskrift 1996

Vägar och broar i Sverige har haft och har en stor betydelse för utvecklingen i vårt land. Det gäller bl.a. för utvecklingen av vårt näringsliv, och för att ge oss människor möjligheter till ett berikande liv genom resor av olika slag. Gamla Haberga bro utgör en historisk tillbakablick på samfärdselutvecklingen i Sverige. Den utgör fortfarande en viss del av det nutida samfärdselsystemet i vårt land.

Platsen för Haberga bro torde ha använts för samfärdsel sedan långt tillbaka i tiden. Förmodligen fanns här som första förbindelselänk ett vadställe på den smalaste och fastaste delen mellan två höjdpartier. Det var då en möjlighet för gående och ryttare att ta sig fram över Kilbyån. Möjligt är att någon enkel träbro fanns efter perioden med vad i vatten.

Under slutet av 1800-talet förbättrades framkomligheten i Olandsbygden genom att en ny bro uppfördes i Haberga. Bron var av typen stenvalvbro av tuktad eller kilad sten i kallmur. Brobygget utfördes av bygdens stenarbetare under ledning av Stenhuggaren Johannes Andersson från Dyvlinge, Ekeby. Bron fick ett mycket spetsigt valv med tunn överbyggnad. Detta kan tyda på att vattenhöjdsvariationerna var stora i Kilbyån. Denna bro användes för den allmänna trafiken fram till i början av 19S0-talet då en ny bro byggdes i betong i samband med ny intilliggande vägsträckning. I slutet av 1960-talet övertog Olands Hembygdsgille ansvaret för den gamla stenvalvbron i Haberga. Den utgjorde en viktig del i kulturlandskapet. Under årens lopp framkom behov av att underhålla delar av bron, men ekonomiska medel saknades.

Under början av 1990-talet initierade Rune Selen ett arbete för restaurering av Haberga bro. Som vägman i bygden genomförde undertecknad en besiktning av bron och beräkning av åtgärder.

I maj månad 1993 kunde reparation av Haberga bro igångsättas. Detta skedde i samarbete med Länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen som svarade för arbetskraften genom deras ALU-projekt. Finansieringen av maskiner och material skedde genom anslag och bidrag erhållna genom Länsantikvarien, och från Olands Härads Allmänning, samt genom gåvor från enskilda. Arbetet startade med uppmärkning av stenarna samt fotografering av sten uppläggningen. Sedan vidtog bortschaktning av grusmaterialet i bron samt bortlyftning av alla sidomurstenar. Endast det smäckra stenvalvet återstod. Därefter startades återställningsarbetet med återuppbyggnad av sidomurarna och återfyllning med nya dränerande stenmassor. Slutligen skedde avgrusning av vägbanan och återställning av vägräcket med toppföljare av fyrkantjärn. Bron var nu återställd till det utseende den haft då den var nybyggd under 1800-talet.

Arbetslaget från bygden som genomfört ett mycket väl utfört arbete bestod av arbetsledaren Olof Pettersson, Eiwe Mattsson, Tommy Henriks samt Brynolf Sundborg. Undertecknad har varit projektledare för arbetet.

Enligt traditioner från brobyggen under 1800-talet skedde slutkontroll av broarbetens utförande och bärighet enligt ett visst system. Det skedde genom att ansvarig byggmästare med mannar samlades i båtar under brovalvet. Sedan belastades bron med fullastad vagn med förspända parhästar. Det var dåtidens sätt att få god kvalitet på utförda arbeten. Någon sådan besiktningsmetod behövde vi inte tillgripa 1993, då vi visste att det var en god kvalitet på utfört arbete.

Vid återinvigningen i oktober 1993 var det första fordonet över den reparerade bron en gammal cykel med järnhjul som framfördes av Kjell Melin. Bron höll, Kjell hade balansen och bygdens folk applåderade. Olands Hembygdsgille har nu för många år framåt ett kulturminnesmärke inom samfärdselområdet. Haberga gamla bro utgör nu ett återställt monument inom brobyggnadskonsten. Vi i Alundabygden har ett utflyktsmål i vacker naturmiljö med kulturhistorisk broanknytning. Dagens och morgondagens trafikanter kan vid färder på intilliggande stora väg njuta aven fin landskapsbild med gammal kulturhistorisk bro.