FOGHELINARNA I FOGHAMMAR –  Ingvar Foghelins minnen

Text och fotografier från Olands hembygdsgillets tidskrift 2001

Första kopparslagaren i Alunda hette Lundholm. Han var bondson i Foghammar. 1816 fick han sitt gesällbrev i kopparslageriyrket efter utbildning i Gävle. Efter en del vandringar och jobb hos olika kopparslagarmästare fick han till slut mästarbrev.

På den tiden fick ingen hantverkstillverkning eller handel ske förutom i städerna. Det rådde ju skråväsen. Lundholm som begärde att få utöva yrket som mästare i Östhammar, eller om det var Öregrund, hade inga barn och han började bli lite till åren.

Lundholm hade stort förtroende för Johan Foghelin. Johans mor Charlotta var ensamstående. Lundholm fick då Charlotta att installera sig som hushållerska. Själv uppnådde Lundholm en hög ålder. Det visade sig när han dött att han skrivit testamente. I huvudsak gick detta ut på att Johan skulle ha verkstaden och “vad däri är” och Charlotta lantbruket med djur, hus och allt. Detta arvskifte inträffade kring 1870.

Johan blev bekant med en flicka av vallonsläkt, som tjänade i någon av bondgårdarna och dom gifte sig. Vallonflickan Albertina visade sig vara väldigt kunnig och driftig, inte bara på lantbruk utan även i affärer. De arrenderade ytterligare lantbruk. Verkstadsdriften utökades och farfar fick tillstånd att driva ambulerande handel långt omkring, även i Stockholms län; Edsbro och Rimbo står t.ex. angivna i tillståndet. Farfar Johan kunde lugnt fara omkring och sälja produkter och ta upp order. Han körde med häst och vagn. En sådan resa kunde ta ett par veckor.

Kopparslageriet och plåtslageriet drevs med ett antal gesäller. Enligt skriftliga uppgifter från 1890 anges som mest nio stycken utbildade gesäller på verkstaden.

Albertina

Hemma skötte Albertina, min farmor, ruljangsen med drängar och pigor på lantbruket och gesäller i verkstaden. Farfar dog endast 55 år gammal i lunginflammation 1904. Farmor dog 1913 i ungefär samma ålder. De hade fått åtta barn, fyra söner och fyra döttrar. Barnen fortsatte verksamheten fram till 1917 då auktion och uppdelning skedde.

Sonen Gustaf, min far, höll sig mest till verkstaden och gesällerna efter faderns död. De övriga syskonen sysslade med lantbruket eller tog tjänst där de kunde förkovra sig. Äldste sonen Bernhard tog värvning vid I 8 i Uppsala och slutade som fanjunkare. Sonen Gustaf övertog så småningom verkstadsrörelsen. Sonen Viktor övertog lantbruket. Sonen Hilmer dog tidigt i hjärtfel. Två systrar, Elisabet och Agnes drev hotellet i Alunda, det så kallade pensionatet på höjden. En syster, Doris, blev poststationsföreståndare i Alunda, närmare bestämt i Foghammar alldeles nära den nyligen invigda järnvägsstationen. Systern Greta gifte sig med en fanjunkare på västkusten.

Verkstaden och butiken

Den gamla verkstaden låg mot en sluttning invid allmänna vägen i Foghammar. Far lät riva en del av den gamla verkstaden utom delen med en murad smidesässja. En stor jordkällare som gick in ett stycke i sluttningen sparades också. Utrymmet kring den gamla smidesässjan avbalkades och fick bli förtenningsverkstad. Far byggde sedan på en våning på verkstaden och lät byggnaden nå ända fram till vägkanten som var brukligt på den tiden.

Närmast vägen blev härigenom ett rum som benämndes butiken. Det hade skyltfönster mot vägen och en dörr som var låst, men öppnades när någon kund ville köpa något kopparkärl. Hyllor löpte längs väggarna fulla med kopparkärl. Sådana fanns även utställda i ena skyltfönstret. I det andra fanns utställda karbidlyktor, ringklockor för cyklar bl.a. Far började på sidan om sälja cyklar och cykeldelar omkring 1908. Mitt på golvet i butiken fanns en försäljningsdisk med omslagspapper m.m.

Ovanför butiken låg gesällkammaren. Bakför butiken låg förtenningsverkstaden. Ännu längre in låg vår jordkällare. Överbyggnaden fortsatte sedan in mot sluttningen, som avtog och överbyggnaden blev enplans i fortsättningen. Det utgjorde en verkstadslänga på hela 35-40 meter. I denna vidtog efter gesällkammaren en öppen vind dit en trapp från förtenningsverkstaden ledde upp. Efter den öppna vinden kom en vägg med dörr in till kopparslagarverkstaden. Denna övergick sedan i plåtslageriverkstaden utan mellanvägg. Därpå kom man fram till ässjan med sina bälgar i taket. Sedan kom åter en vägg med dörr. In till plåtslageriet fanns en dörr även utifrån. Bakom plåtslageriet kom cykelverkstaden.

Ässjan

I cykelverkstaden fanns även en ässja mitt emot den på plåtslagerisidan. Luckor i golvet dolde blybeslagna syrebad för koppardetaljer. Karen var så stora att manteln till en större vattentunna gick ned. En större murad ässja med blåsbälgar högt under taket hade handtag som hängde ned ett stycke. När någon ville ha ässjan igång måste man dra med handtagen växelvis. Förbränningsluft pressades då in i kolbädden genom ett munstycke.

Zacco Bruhn & Co

Efter cykelverkstaden vidtog åter en vägg med en dörr som ledde till det sista utrymmet på verkstadslängan. I detta utrymme var det underst jordgolv och man fick gå några trappsteg ner. Här var några kraftiga stockar förankrade i jordgolvet. De gick rakt ned genom golvet. Stockarna bar upp en vindturbin på verkstadstaket och den syntes vida omkring. På den stora vindstyrstjärten stod Zacco Bruhn & Co Stockholm. Innan elströmmen kom fick turbinen dra en vattenpump vid en brunn 100 meter bort medelst hävstänger och trådsystem. Vattnet pumpades upp i en gjuten cistern på en höjd i närheten av verkstaden.
Vi och flera grannar fick vatten in i våra bostäder och farbror Viktor fick även vatten in i sin ladugård och vi i vår verkstad. Före elströmmen hade far även en fotogenmotor som stod utanför verkstaden och med remmar genom en lucka drog den en del apparater en tid. Den fick bl.a. dra en fjäderhammare som förde ett oerhört oväsen.

Frågor till far

Jag frågade far hur många kopparslagargesäller han hade anställda under kopparslageriets guldålder. Som mest åtta gesäller under några års tid fick jag till svar. Far byggde också ett magasin som står kvar fortfarande, men det har ej samma funktion nu som då. Verkstaden är riven. Jag kommer ju väl ihåg hur det var. I ena änden fanns en kolbod med portar. Man använde träkol i ässjorna på den tiden. Sedan vidtog en vedbod. Därpå kom cykel boden för nya cyklar. Jag frågade också far hur många cyklar han sålde per år i Foghammar. Goda år blev det drygt 200 i medeltal, sade han. Han tillade att han ibland hade återförsäljare och det bokfördes på ett annat vis. Efter cykelboden kom ett smalare utrymme där en del kopparplåt och annan plåt förvarades. Därpå kom svinhus och hönshus.

Avslutningsvis

Det gamla brygghuset på andra sidan vägen mittemot den långa verkstadsbyggnaden lät far bygga om. Tvättstugan med pannmur och mangel behölls. Far byggde på en våning som egen familjebostad. En inbyggd veranda kom till med trappa upp till övervåningen. Ett rum tog far i besittning som kontor. Det hände att foghammarsbor kom till det forna brygghuset, som nu var bostad. Moster Marie gick dit ibland och fick något manglat och då hjälpte jag till med att dra mangeln. Som tack fick jag en näsduk men hade hellre velat ha en karamell.